söndagar.
När rutinerna börjat fall in så återgår Söndagar till det de alltid har varit, veckans mest onödigaste dag, enligt vissa den mest behövda dagen.
Jag själv sitter alltid och degar på Söndagar, jag försöker antingen att plugga eller så kollar jag på repriser av program som visats i veckan på TV:n, eller så försöker jag att städa mitt rum. eller så gör jag det som är mest troligt jag pratar timslånga telefonsamtal.
Den här Söndagen har varit sig likt, men dock kom jag på mig själv om att jag iår inte skrivit i min dagbok överhuvudtaget. De som känner mig vet att sedan jag fyllde 18 år och portarna till allt "nytt och spännande"(?) öppnades så har jag knappt haft tid över till så mycket annat. Men så idag bestämde jag mig att skriva i min dagbok.
Den dagbok som jag skrivit i sedan 10 års ålder.
Men innan jag började, bläddrade jag igenom min tjocka dagbok och det var evigheter sedan jag gjorde det sist.
Vilket ledde till att jag överrumplades av känslor.
För i min dagbok finns allt dokumentärat, eller rättare sagt allt dokumenterat tills jag fyllde 16 år (sedan orkade jag inte skriva dagbok lika ofta). Men som sagt här finns mycket dokumenterat allt från vissa första intryck jag hade av kompisar som jag idag står mycket nära (... oj vad fel man kan tyda människor första gången), till olika musiktips där låtar av Jennifer Lopez och Blue listas till mina favoriter, till killar jag under årets gång varit "förtjust" i.
Men som 13 åring verkade jag kommit in i tonåren på riktigt, för under denna period verk jag enbart klaga på allt, allt från min familj till kompisar till skolan till politik till något så dumt som tv-program.... ja det var roliga tider det!
Och sedan vid 14- 15 årsålder börjar allt plötsligt handla om politik och tankar, men mest av allt religion.
Snart nästan över en natt ser man hur mina dagboksinlägg helt förändras, med tiden som jag börjar gymnasiet och helt plötsligt försvinner alla dessa dåliga musiktips med Enrique Iglesias och hiphopartister till det som jag idag lyssnar på. Mina dagboksinlägg börjar även handla om en helt ny kompiskrets och nu har en ny Pegah tagits form. En Pegah som efter tonårens osäkerhet och grundskolans vilsenhet hittat sig själv och förvandlats till den jag är idag.
Och under tiden som jag läste igenom dessa dagboksinlägg insåg jag att livet är totalt oförutsägbart och jag är evigt tacksam över att ha de vänner jag har idag.
Det är ni som fått mig att bli den jag är idag.
Tack.
Sist men inte minst, eller jo Slee är ju lite liten iofs. :)
Så måste jag gratta allas vår FAVORITKINES som fyller 18 år idag.
Grattis kompis!!
Jag själv sitter alltid och degar på Söndagar, jag försöker antingen att plugga eller så kollar jag på repriser av program som visats i veckan på TV:n, eller så försöker jag att städa mitt rum. eller så gör jag det som är mest troligt jag pratar timslånga telefonsamtal.
Den här Söndagen har varit sig likt, men dock kom jag på mig själv om att jag iår inte skrivit i min dagbok överhuvudtaget. De som känner mig vet att sedan jag fyllde 18 år och portarna till allt "nytt och spännande"(?) öppnades så har jag knappt haft tid över till så mycket annat. Men så idag bestämde jag mig att skriva i min dagbok.
Den dagbok som jag skrivit i sedan 10 års ålder.
Men innan jag började, bläddrade jag igenom min tjocka dagbok och det var evigheter sedan jag gjorde det sist.
Vilket ledde till att jag överrumplades av känslor.
För i min dagbok finns allt dokumentärat, eller rättare sagt allt dokumenterat tills jag fyllde 16 år (sedan orkade jag inte skriva dagbok lika ofta). Men som sagt här finns mycket dokumenterat allt från vissa första intryck jag hade av kompisar som jag idag står mycket nära (... oj vad fel man kan tyda människor första gången), till olika musiktips där låtar av Jennifer Lopez och Blue listas till mina favoriter, till killar jag under årets gång varit "förtjust" i.
Men som 13 åring verkade jag kommit in i tonåren på riktigt, för under denna period verk jag enbart klaga på allt, allt från min familj till kompisar till skolan till politik till något så dumt som tv-program.... ja det var roliga tider det!
Och sedan vid 14- 15 årsålder börjar allt plötsligt handla om politik och tankar, men mest av allt religion.
Snart nästan över en natt ser man hur mina dagboksinlägg helt förändras, med tiden som jag börjar gymnasiet och helt plötsligt försvinner alla dessa dåliga musiktips med Enrique Iglesias och hiphopartister till det som jag idag lyssnar på. Mina dagboksinlägg börjar även handla om en helt ny kompiskrets och nu har en ny Pegah tagits form. En Pegah som efter tonårens osäkerhet och grundskolans vilsenhet hittat sig själv och förvandlats till den jag är idag.
Och under tiden som jag läste igenom dessa dagboksinlägg insåg jag att livet är totalt oförutsägbart och jag är evigt tacksam över att ha de vänner jag har idag.
Det är ni som fått mig att bli den jag är idag.
Tack.
Sist men inte minst, eller jo Slee är ju lite liten iofs. :)
Så måste jag gratta allas vår FAVORITKINES som fyller 18 år idag.
Grattis kompis!!
Kommentarer
Postat av: cillan
Du har verkligen betytt mycket för mig Pegah. De här sista året har varit så sjukt kul.. Tack för allt!
Håkan är kung :)
Postat av: Azric
Jag hatar SÖNDAGAR! Okej, med undantag för när man jobbar! För då är de bra... :P
Jag behöver inte skriva på ngn Internetsida om hur mkt du betyder för mig...för du vet om din plats i mitt hjärta! Peace out
Postat av: Slee
TACK IGEN PEGAH! :)!!
Trackback