peggiesthlm

Och efter sisodar 2 monaders tjat i Sverige och 2 veckors tjat i Iran, har jag nu overtygat pappa om att ensam fo flyga ivag till  mina kompisar i Teheran. Att jag inte har nogra slaktingar i Teheran har gjort so att mina slaktingar ar emot det med resonemang som vad ska en ung tjej gora ensam i en okand stad.
Och jag forstor de, men so farligt ar det inte.
So po mondag ska jag o lillsyrran ta flyget till Teheran och so stannar jag dar tills lordag do jag kommer hem till Sweden. Det blir nog very nice.

Vistelsen i Mashad har varit kul, mycket battre an forvantat.
Trots att jag nu varit sjuk i en vecka o gor po antibiotika.
Men det har inte hindrat mig fron ngt.

Oj, hinner inte skriva mer.
Men vi ses snart!!
Puss!

Jag befinner mig nu i Mellanostern, for att vara mer specifik i Iran och for att vara annu mer specifik i den religiosa staden Mashad.

Jag befinner mig bland mullor, chadorer, moskeer, reformister, slaktingar, heta killar  och ja listan kan bli hur lang  som helst.
Mina dagar spenderas bland slaktingar som po ngt sett ar i en sk.a. kamp att fo mig att bli muslim. De har tagit med mig till Haram, en stor moskee omringad av dyrbarheter med bl.a. en stor byggnad smyckad av akta guld och i denna moske vallfardar monga muslimer fron varldens horn framst for att en av imamerna ar begravd har. So i mina slaktingars kamp att forsoka fo mig at tbli muslim so tog de med mig hit en dag, de laste stycken ur koranen, pratade om att om islam inte ar den ratta religionen, varfor skulle do so monga vallfarda till denna moske.
Och mitt i deras dimma av prat, och jag vet att jag ar konstig, so kom jag po att nasta gong jag gor till ngn religios plats so for det bli vatikanstaten. hahaha

Sedan har jag shoppat, flirtat och lart kanna folk po gatan.
Jag larde kanna en man po flyget povag till Iran som gav sitt nummer och sa att han hade en son som var 20 ar som jag borde lara kanna. hahahahhaah, ratt annorlunda men kul.
Jag har borjat ovningskora har ockso, och det ar hur kul som helst. Men lite laskigt for ngt som heter infrastruktur finns inte har och gatorna ar hur farliga som helst, men that's cool.
Men det varsta av allt moste vara hettan, det kanns som om man kommer smalta nar som helst, for det ar soo sjukt varmt.

Sedan har jag lart mig ett valdigt anvandbart slang som jag och mina slaktingar kommit po till det nya modet som alla "fashion" killar verkar gott po : Elektorhair eller igelkottar ;  de har klippt sig so att det ser ut som en hockeyfrilla dar bak och horet po huvet riktar uppot, svort o  forklara men det e skitfult. Och inspirationskallan sags vara fashiontv. hahaha

Ja, det ar vall det jag hinner skriva just nu.
Saknar er alla. och vi ses snart.
MASSA PUSSAR

Iran 14/6 - 6/7
Snart åker jag till Iran, vilket känns rätt nervöst. Det var 2 år sedan jag var där sist och det är mycket som förändrats både här och där.
Jag ska försöka uppdatera bloggen när jag är därborta, men får se om jag hinner.

Ni får alla ha det så kul i Tallin, Portugal, Roskilde, Norge, Stockholm, Malmö och ja dit ni nu ska
så hörs vi den 6/7.
Ni kommer inte kunna nå mig på mobilen, men facebook finns alltid och ni som inte har det kan alltid maila;)

Kommer sakna er alla JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYYYYYYYYYYYYCKET!!!!!!!!!!!!!
Älskar er kompisar!

OCH jag får inte glömma:
Tack Azra för världens bästa studentpresent, den var bäääääst!!
Slog alla mina förväntningar och jag tror jag kollat igenom den 100000 gånger nu, hahhaha

Massa massa Pussar och Kramar till er alla!!!

// Pegah

Jag har slutat skoldagen för länge sen, men sitter ändå kvar i skolan. Läser igenom kompisars bloggar och försöker ta igen allt jag missat. Det är så mycket som händer just nu, så mycket att jag inte hänger med i andras liv, folk som står mig nära. Jag har till och med slutat prata mina timslånga telefonsamtal med Azra, som vi alltid gjort i ur och skur VARJE DAG under 3 års period. Trots att det är nu som man har saker och prata om som mest, saker att reflektera över, och det är nu man verkligen behöver prata ut. Men tiden finns inte där och det är så mycket annat som man har i tankarna, saker man måste göra, saker man inte vill missa.

Och jag vet, jag är nog inte världens bästa kompis just nu, lever mitt ute i dimman i min egen lilla värld, upptagen och helt borta pga. allt som händer.
Det är så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill berätta men jag har lite svårt med det där att berätta om saker för människor ute i vida världen. Och då kan man ju undra varför jag överhuvudtaget har en blogg. Men ibland är det skönt att publicera något och dela med sig.

Vi hade studentbal igår, jag hade det jättekul och balen är nog något jag kommer minnas resten av mitt liv. Det var en fin bal, men så hamnar jag alltid i den där situationen. Och jag har alltid svårt för och säga NEJ, protestera, vara dum. Jag måste lära mig och vara lite mer dum, sluta komma med dåliga ursäkter istället för att förklara att NEJ, jag är inte intresserad.

Och så tar vi studenten på tisdag, jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Jag längtar till själva dagen att få stå där och sjunga studentsången, stå på Östra Reals trappor och kolla ut mot folkhavet och sedan springa ut, SPRINGA UT, skratta, skrika, och möta föräldrarna, vännerna.
Men jag läntar inte till det som händer efter, jag känner mig inte redo än för att sluta på Östra, mitt andra hem. Den där tryggheten. Jag kommer sakna att få träfffa alla varje dag. Alla dessa lunchtimmar med Cissi, alla dessa djupa snack med Azra, och mitt och Azras smeknamn till alla. Nicoles berättelser, Jag kommer sakna Pash och Slees knäppa pratstunder, skratt och tråkiga skämt. Mina och Desirees besök hos cafeterian, knäckebrödsätandet och ja, Erika och Amanda, Otto, Magnus torra skämt som alltid är så roliga, Dan och Filips hiphopssnack, Jonte och Calles hejande, Alis prata-ut-stunder.

JAG KOMMER SAKNA ALLT, korridorerna, mitt och Azras skåp, soffan, världens bästa bibliotekarie, lärarna ALLT
och på samma gång som jag känner en viss längtan och spänning så känner jag även en viss tomhet, rädsla.
Tisdag kommer bli en konstig dag. En fullspäckad dag med 3 mottagningar och en slutskiva, fotografering, flakåkande, champange och tårar både för glädje och en viss depression.
Det har gått tre år nu sedan jag slutade kunskapsskolan och börjad på Östra,
och det är så mycket som hänt, det är så mycket som förändrats.

Och ja... från en blyg och rätt tyst tjej har jag nu hittat mig själv, fått nya kontakter och nya perspektiv på saker och ting. Dessa 3 år, har varit de absolut 3 bästa åren av mitt liv.

Sedan vill jag bara säga en sista sak:
Förlåt Azra, ibland tänker jag mig inte för.

/ Pegah