coldplay- trouble
Jag får gåshud av dokumentärer som verkligen berör
Av filmer som får en att tänka till, och påverkas.
Av sånnadär unika människor som haft otroligt hemska liv, vart med och sett saker som ingen människa kan fantisera om, men som ändå har den största livsglädjen och känner mer lycka i sina liv än oss. De känner en såndär lycka som många av oss aldrig kommer känna, för att vi just tar förgivet över att vi har det så bra.
Sedan får jag även gåshud av ren, äkta kärlek. Kärlek mellan vänner, partner, syskon, kärlek överhuvudtaget.
Jag får även gåshud av människor som reagerar, och säger ifrån när något är fel, som sticker ut från mängden och vågar vara unika, vågar vara annorlunda. Och som faktiskt trivs med det.
Sedan kan den här listan bara fortsätta.
Ännu ett exempel är att jag får gåshud av musik, bra musik.
Som Coldplay, Depeche mode, Paolo Nutini, Oasis osv.
Och så idag tittade jag på MTV och kom på mig själv helt fastklistrad framför tv:n under de där 4.30 min som den här låten spelades. Det här mina vänner. Det här ger mig gåshud.
Coldplay är bra. Den här låten är bra.
Rösten, låttexten.
Gåshud. Magiskt. Lyssna.