peggiesthlm

I lördags var vi innan utgången hos Alex för och föra som vanligt.
Till skillnad från tidigare gånger, så hade vår gäng besök från landet.
Alex killkompis Daniel. Bybo. Från Norrland någonstans.

Folk som känner mig vet, att jag alltid öser på med en massa frågor till nya människor jag lär känna.
Jag försöker få perspektiv och grepp om vem personen är.
För att sakta men säkert lära känna personen.
Och så var det även så med Daniel:


Pegah: Hur många bor i din by?
Daniel: 110 pers.
Slee: Det är en tiondel av vår gymnasieskola!
Pegah: Det är halva min kompiskrets!!

Pegah: Brukar ni gå ut mycket?
Daniel: Närmaste krog ligger ca 11 mil därifrån, då får vi sova över hos...
Pegah: HOTELL!!! HAHAHAHAAH!

Pegah: Har ni butiker där?
(konversationen ovan är tagen från Slees blogg, juice.blogg.se)

Pegah: Vad gör ni om dagarna?
Daniel: Jobbar, dricker med grabbarna

Pegah: Sprids inte allt som ni gör väldigt fort inom byn?
Daniel: Jo, vi i byn vet mycket om varandra

Pegah: Har ni turister där?
Daniel: Ja, vi har ett hotell som brukar få gäster på somrarna
Pegah: Oj, det måste vara jättekul är det inte ? Med turister?
Daniel: De kan vara lite jobbiga
Pegah: Men är det inte kul med lite fler människor på besök i byn?
Daniel: Jo, det är väl trevligt

Pegah: Har ni bussar?
Daniel: Ja, men den åker en gång om dagen

Ja, ungefär så lät vår konversation.

Och jag insåg flera gånger att herregud vilka fördomar jag har om människor ute på landet.
Jag är nog väldigt fördomsfull när det kommer till sånt. Och fördomar byggs ju på okunskap.
Men jag menar. Att bo i en by med 110 pers, det kan väl inte utveckla ens sociala kompetens?
Och hur mycket kan man veta om omvärlden när man bor i en liten by långt bort från storstaden?
Och hur kan leva livet därborta, jag menar dricka med grabbarna? Vad får man ut av det?
Samma grabbar som man känt hela livet, som man vet allt om?
Och känns det inte väldigt ensamt att bo sådär? Med enbart 110 pers?
Eller vad vet jag, den där gemenskapen, tryggheten och lugnet som de får uppleva därborta kanske är obeskrivbar.
Det var kul och höra om vad han tyckte om oss storstadsbor:
Daniel: Det finns så många konstiga människor här ute
Pegah: Hur menar du?
Daniel: Jag stod och kollade på alla människor idag ute på perrongen vid tunnelbanan och kunde inte låta bli och skratta, varför springer alla till tunnelbanan när den ändå går var tredje minut?
Pegah: Ja, ehm. Tid är pengar.

HAHAHA

And yes, culture clash var namnet.