music maestro.


jag gillar måndagar.

Jag gillar måndagar och har alltid gjort det.
Det är dagen i veckan, då allt startas om på nytt.
Nya planer, nya mål, nya saker att se framemot.

Idag har som de flesta måndagar varit en bra måndag.
Jag har gjort matte muntliga, jobbat i Skanstull, lunchat med Cecilia och Slee
och sedan träffat Sara som jag inte sett på evigheter känns det som.
En toppenmåndag helt enkelt.

Denna måndag har lett till planer inför helgen, veckan och ja en massa saker att se framemot helt enkelt.

Och vad är det då jag ser mest framemot?
Jo Slees utlovad Dokumentärkväll!
För det är ju ändå en av de saker jag gillar mest.
Dokumentärer.

en tråkig söndag.

Dagens dusch: Tog ett bad för ca 2 h sen.
Dagens frisyr: halvt plattat, halv lockigt. Hinner inte platt resten och får därför gå runt med mössa nu när jag ska ut.
Dagens låt: jose gonzales - crosses
Dagens smink: lite puder och rouge
Dagens klädsel: mjukisar, stor t-shirt, min stora vinterjacka och mössa... ja pluggtime helt enkelt.
Dagens händelse: ska in till stan strax för att plugga matte med Azra
Dagens planer: fika och plugg
Dagens vill ha: välmående
Dagens saknad: läs ovan
Dagens drog: citron
Dagens tråkigaste: att jag fick äta tonfisksallad utan tonfisk?
Dagens finaste: Min lillebror Payam
Dagens måste: plugga matte
Dagens dricka: vatten
Dagens köp: ingenting änsålänge
Dagens mat: tonfisksallad utan tonfisk. haha
Dagens kärlek: min lillebror Payam och Azra:)
Dagens mående: sjuk, men på bättringsväg!

JAG vann MED 2 -0

Jag är ingen sån som smutskastar mina vänner i en blogg som läses av allmänheten. Därför nämner jag inga namn. Men låt mig säga såhär. Jag vann över en kompis häromdagen om vem som EGENTLIGEN vet MEST om viktiga saker här i livet.

Poäng nr ett fick jag när jag ställde frågan om hon hade hört Måns Zelmerlöws låt - Obrother obrother
hon svarade: MÅNS?!! Det är OLA som sjunger den.
Vilket ledde till kalabalik från hennes sida, medan jag höll mig lugn.
(Ok,innan folk börjar kommentera.. jag kanske råkade säga DIE BITCH, men jag råkade bara)

Poäng nr två fick jag när jag frågade samma person i fråga :
- Vet du varför Stockholm är Sveriges huvudstad ?
Och hon svarade (självklart) :
- Nej, tell me!
Och jag hann knapp svara:
- Jo, för att det ligger nära kusten
... innan hon kom och ville ha en massa förklaringar om varför andra huvudstäder som t.ex. Moskva är huvudstäder när de inte ligger nära kusten?

JA konflikter, det är hon bra på va. men att få hem poäng borde hon öva på.
Så härmed har jag vunnit matchen.
And the game is over.

Nu ska jag kila iväg, TREVLIG HELG!

dagens låt.

Pegah säger:

She packs her bags for outer space

And now she's waiting for

The right kind of pilot to come

Pegah säger:

VART ÄR MIN PILOT?
Ciss. säger:

haha

Ciss. säger:

vaaart?!?!?!

Pegah säger:

i vilket flygplan?

Pegah säger:

MILANO RYANAIR?!!!

Ciss. säger:

HAHA

Ciss. säger:

nej

Ciss. säger:

dom är inte lika fina som de andra piloterna i andra bolag

Pegah säger:

nej du har nog rätt

Pegah säger:

glädjedödare





culture clash

I lördags var vi innan utgången hos Alex för och föra som vanligt.
Till skillnad från tidigare gånger, så hade vår gäng besök från landet.
Alex killkompis Daniel. Bybo. Från Norrland någonstans.

Folk som känner mig vet, att jag alltid öser på med en massa frågor till nya människor jag lär känna.
Jag försöker få perspektiv och grepp om vem personen är.
För att sakta men säkert lära känna personen.
Och så var det även så med Daniel:


Pegah: Hur många bor i din by?
Daniel: 110 pers.
Slee: Det är en tiondel av vår gymnasieskola!
Pegah: Det är halva min kompiskrets!!

Pegah: Brukar ni gå ut mycket?
Daniel: Närmaste krog ligger ca 11 mil därifrån, då får vi sova över hos...
Pegah: HOTELL!!! HAHAHAHAAH!

Pegah: Har ni butiker där?
(konversationen ovan är tagen från Slees blogg, juice.blogg.se)

Pegah: Vad gör ni om dagarna?
Daniel: Jobbar, dricker med grabbarna

Pegah: Sprids inte allt som ni gör väldigt fort inom byn?
Daniel: Jo, vi i byn vet mycket om varandra

Pegah: Har ni turister där?
Daniel: Ja, vi har ett hotell som brukar få gäster på somrarna
Pegah: Oj, det måste vara jättekul är det inte ? Med turister?
Daniel: De kan vara lite jobbiga
Pegah: Men är det inte kul med lite fler människor på besök i byn?
Daniel: Jo, det är väl trevligt

Pegah: Har ni bussar?
Daniel: Ja, men den åker en gång om dagen

Ja, ungefär så lät vår konversation.

Och jag insåg flera gånger att herregud vilka fördomar jag har om människor ute på landet.
Jag är nog väldigt fördomsfull när det kommer till sånt. Och fördomar byggs ju på okunskap.
Men jag menar. Att bo i en by med 110 pers, det kan väl inte utveckla ens sociala kompetens?
Och hur mycket kan man veta om omvärlden när man bor i en liten by långt bort från storstaden?
Och hur kan leva livet därborta, jag menar dricka med grabbarna? Vad får man ut av det?
Samma grabbar som man känt hela livet, som man vet allt om?
Och känns det inte väldigt ensamt att bo sådär? Med enbart 110 pers?
Eller vad vet jag, den där gemenskapen, tryggheten och lugnet som de får uppleva därborta kanske är obeskrivbar.
Det var kul och höra om vad han tyckte om oss storstadsbor:
Daniel: Det finns så många konstiga människor här ute
Pegah: Hur menar du?
Daniel: Jag stod och kollade på alla människor idag ute på perrongen vid tunnelbanan och kunde inte låta bli och skratta, varför springer alla till tunnelbanan när den ändå går var tredje minut?
Pegah: Ja, ehm. Tid är pengar.

HAHAHA

And yes, culture clash var namnet.

tillökning i vår milanofamilj.

Let's update u all,

Nu ska även Sara och hennes boyfriend Henke med till Milano.
Så nu är vi åtta, ett helt underbart gäng!

Inte lång tid kvar till nyår nu.
Jag längtar.



..Sedan lovar jag om en hel uppdatering i bloggen.  
Allt från en helt unik kulturkrock jag fick uppleva i lördags, jag har faktiskt aldrig känt en sådan kulturkrock på ett tag, sist var det nog när jag bilade till kaspiska havet i Iran med familjen för två år sedan och träffade en massa bybor som verkade bo kvar i en värld som existerade för tusen år sedan. Jag kanske överdriver lite. Men iaf.
 Men vem som orsakade denna känsla av kulturkrock i Lördags skriver jag om senare i veckan.
Tills dess får jag hålla er nyfikna;)

Sedan har jag spenderat mina två senaste dagar ute i Älvsjö på MR - mässan.
Det har varit en upplevelse utan dess like.
Jag har fått så mycket inspiration, mött så många spännande människor
och låt mig uttrycka det hela med att dessa två dagar har som Cecilia säger det varit något av det mest "spännande" jag fått uppleva detta år.

Och jag är fortfarande inte frisk.
Det är inte bra, speciellt inte när man har mycket inplanerat.
Inte bra alls.

Men snart ska jag börja varva ner, och lyssna på min kropp.
När jag får tid.
Snart.

Ciao så länge.

Tracy Chapman - Crossroads

Tracy Chapman är bra, riktigt bra.

 

Det har varit en dålig dag idag, känt mig sjuk.
Men förhoppningsvist tillfrisknar jag snart. Jag måste bli frisk.

För på Söndag, Måndag och Tisdag ska jag jobba för MR - mässan i Älvsjö.
Nordens största forum för Mänskliga Rättigheter.
Betala en slant och kom förbi om ni vill måndag eller tisdag, jag och Cecilia kommer jobba som guide och vid informationen och ta emot deltagare och journalister.
För mer info:
http://www.mrdagarna.org/?type=static&id=33&mo=80

/Pegah

I did a Pegah, once again

Jag skickade ett mail till Klubb Ace häromdagen...

On Tue Nov 13 22:06 , Pegah A sent:


Hej Klubb ACE!
 
Kanske lite tidigt ute, men bättre sent än aldrig.
En vän fyller snart 19 år och det tänkte vi SJÄLVKLART fira på klubb ACE nu på lördag!
Man ska visst maila hit för att komma med på 18årslistan.
 
Så här kommer listan med namn:
[....]


Ser ni det roliga? hahahha "Kanske lite tidigt ute, men bättre sent än aldrig"
HAHAHHAHAHAHA
 Jag skyller det på att jag var stressad.
Ja, allt är stressens fel!

det här med att inte kunna hantera stress...

Det var en stressig dag igår.
Jobba från 10 - 16 och sedan springa hem, äta, fixa sig,
springa in till universitetet för föreläsning i två timmar för att sedan springa till en kompis och föra
och för att efter det ännu en gång springa till the club.

JA  mkt spring här, med klackar.
Inte bra.


Så idag hade jag tänkt mig att ni ska få er ett gott skratt.
Det här med att jag stressade resulterade i att jag:

1. Gick av en station för tidigt påväg till Universitetet.

2. 20 min försenad, men väl framme i den stora föreläsningssalen, festklädd, går upp för de långa trapporna
med allas blickar fästa vid mig och som pricket på i:et råkar jag snubbla... inte ett dugg pinsamt. nej nej
 
3. När jag väl sitter ner och ska börja anteckna så ser jag att mina nylonstrumpor under mina pumps hade två olika nyanser av svart! fint, och inte pinsamt alls. nej nej.

Så här är jag idag i förnekelsestadiet, vadå pinsamt?
Nej, gud nej.


Väl hemma hos alex innan utgång fick Alex och Azra sig ett gott skratt när de såg mina strumpor.
Men jag bjuder på det. Det är kul att göra sina kompisar glada.

Och utgången blev bra trots allt!



...

"Pegah du är en mycket klok ung tjej, med en stabil grundpersonlighet"

Det här ska jag leva på länge.
Den finaste komplimangen jag någonsin fått.
Men jag kan dock inte hålla med om att jag är klok.
Nej, min läkare som sa det är en klok man, min pappa är klok.
Men jag däremot, jag har en bit kvar på den vägen!


"livet är svårt när man är svår"

Titeln är Slees svar på varför vi ännu inte funnit kärleken.
Jag vet inte riktigt om jag ska hålla med?

Anyway,
nu till det viktiga.

Jag har länge tjatat på mina vänner om att jag vill fira min 19årsdag som börjar stunda i Paris.
19 år är ju ett mellanår som man likagärna skulle kunna skippa. Ett såntdär år då man hellre vill
fylla 18 år igen och uppleva allt på nytt, eller direkt fylla 20 och därmed få ta del av nya upplevelser.
Det är inte en så stor skillnad mellan 17 och 19. 17 år var mellantinget mellan sweetsixteen och 18 år.
Ja u get it. Ett mellanår heltenkelt.

Mina vänner har hela tiden varit tveksamma om det här med Paris. Så i Fredags när vi tjejer satt och tog våran drink kom de på världens toppenidé :

Varför inte åka till Milano och fira både min och Cecilias födelsedagar samt nyår??

Sedan åkte vi hem.
Samlades på ett fik i Lördags med laptopen i högsta hugg och kollade upp flygbiljetter och hotell.
Och igår blev det bokat.

Nyår ska därmed firas med Slee, Azra, Cecilia, Alexandra och Ishita i Milano.
Heta italianos, god mat, klubbande och SHOPPING.



jag har börjat ifrågasätta min magkänsla.

Sms skickat till Azra 8 nov-07 kl. 19.23
Fan. Jag hade så många fel på geografin. Så mkt fler fel än jag trodde. Ser d nu när jag läser igenom.
Ett solklart g. Fan.


Sms skickat till Azra 9 nov- 07 kl. 10.53
Jag har g på geofrafin. Suck.
100 % säker. Men då blir det lättar nästa gång.
Positivt tänkande.


Sms skickat till Azra 9 nov- 07 kl. 13.28
Jag är överlycklig. Jag fick MVG i slutbetyg.
Helt jävla sanslöst. Vilken jävla lättnad.
Tack för all hjälp min älskling!


Jag lyckades plugga in 300 sidor geografi på fyra dagar,
DET NI!!!!
Jag har fanemig slagit alla mina förväntningar om mig själv.
 
 

Dagen har förövrigt inte kunnat bli bättre.
En fullspäckad dag med allt från möten, prov, waynes coffe, cafe 60, drottningatan, NE-yo( jag gjorde det inte frivilligt!!!) , shopping, planering inför den kommande månaden och som en avslutning till detta en drink på after med tjejerna.
 
Hur jag mår?
Det är en ytterst överlycklig och lättad Pegah som går och lägger sig inatt!


HAR NI FÖTTERNA PÅ GASPEDALERNA?!

Ikväll är det utgång med Alex, Sara, Azra, Cissi, Desiree, Slee och Nicole!
Förfest först och sen ska vi dansa all night long. Efterlängtar är ordet!

 

Självklart måste jag tipsa om en låt också;)

VI SES UTE I DIMMAN!!!




En av världens vackraste låtar.

Jag läste att den här videon är från en av Chapmans första tv-framträdanden
under en hyllningskonsert till Nelson Mandela 1988.
Och då blir låten plötsligt ännu vackrare.
Magiskt.






de exogena krafterna

.. Jag skyller titeln på mitt alltför intensiva geografipluggande de senaste dagarna.

Det är den 5 november idag, dagen då jag kan börja mitt sociala liv igen är kommen. Dagen med ett stort D.
Jag är ingen sån som brukar klaga över min tillvaro, det har hänt mycket i mitt liv som jag skulle klaga på men istället är jag en sån som allitd stannar upp och tänker vad är det som får mig att förtjäna denna lycka ?
För jag är en rätt lycklig människa om jag får säga det själv.
Jag är omringad av helt underbara människor.

Oktober 2007, har dock varit en jobbig månad. Jag har nog aldrig varit så nära panikångest så många gånger som denna månad, jag har nog aldrig längtat så mkt över att jag befunnit mig någon annanstans som denna månad
och jag har nog aldrig haft så tråkigt.
Det intensiva liv som jag haft de senaste 3 åren stannade upp vid slutet av September och från nätter som spenderades på klubbar och med vänner, så har jag nu i en hel månad spenderat mina nätter bakom kursböcker, läst, jämrat mig och kämpat. Och nu är det över, och jag kan nog inte må bättre just nu.
Jag måste tacka alla mina vänner som pluggat med mig, käkat lunch och middag med mig, hälsat på mig på Stadsbiblan osv.

Men främst av allt måste jag tacka AZRA!!!!
Tack för att du skällde ut mig i lördags, efter att ha haft 100 sidor kvar på Geografin och trots detta hade spenderat dagen med ett varmt bad och framför tv:n. Din utskällning fick mig att plugga som aldrig förr.
Men främst så måste jag tacka dig för att du suttit med mig och förhört mig på Stadsbiblan, och timmarna efter midnatt på Mcdonalds Slussen.
Och Café 60.

Och jag är medveten om att jag inte varit mig själv den senaste månaden,
Men nu är jag och mina torra skämt tillbaka, I'm back and u know it. hahhaha tråkigt...
Och jag ska aldrig mer banga på ngt.
November månad har precis börjat, och planerna är i rullning:

Utgång på Onsdag, Roberto Cavalli på Torsdag, sedan är det Stockholms filmfestival, juridikpluggande(i begränsade former), opera, gym och ja listan kan bli hur lång som helst.

Och jag har aldrig varit så taggad inför Onsdag, utgång med alla mina favvotjejer.
Det kommer faktiskt vara första gången sedan vi tog studenten som vi alla är samlade.
UNDERBART!!!!!!!

Sedan klarade Cissi Teorin idag, och jag är en mycket stolt kompis till henne. 
Pash vi saknar dig, men snart är det vår och då kommer vi med fötterna på gaspedalerna. 

Och nu ska jag spendera tid med min kära familj!!!!!
Ciao!